Blogginlägg B, Pressetik
Vad är pressetik?
Pressetik innebär att det finns riktlinjer och regler som har tagits fram och som används för att tydliggöra vad som är lämpligt att publicera.
Dessa riktlinjer och regler finns beskrivna i pressens etiska regler. De två största "problemen" är huruvida medierna ska rapportera utifrån allmänhetens önskan och rätt till information (allmänintresset), eller skydda den enskilda individens rätt till integritet.
Inom pressetiken finns det publicistiska regler:
- Ge korrekta nyheter
- Att bemöta kritik mot etiken och sakuppgifter
- Respektera den personliga integriteten
- Vara varsam med bilder så att de inte vilseleder
- Vara objektiv och lyfta fram flera åsikter
- Vara försiktig med att publicera namn
"Hanna sitter inlåst i isoleringscell i Brasilien"
Den första mediehändelsen som jag har analyserat handlar om den 23-åriga Jönköpingstjejen Hanna, som greps på flygplatsen i Brasilien efter sitt försök att smuggla över två kilo kokain ut ur landet. Artikeln publicerades på j-nytts hemsida, länk här: http://www.jnytt.se/nyhet/31158/hanna-sitter-inlast-i-isoleringscell-i-brasilien.
Artikeln tar även upp Hannas mamma Kerstin, som är på plats i Brasilien för att stötta sin dotter.
En av punkterna i de etiska reglerna som rör publicering är att man ska respektera den personliga integriteten. Detta innebär att journalister inte ska publicera material som inte har ett allmänintresse. Med hänsyn till anhöriga och offer ska man noggrant pröva publicering av bilder och namn.
En namnpublicering kan skada människor för resten av livet, därför ska man noga överväga konsekvenserna av en namnpublicering.

I artikeln finns det en bild på Hanna, och hennes ålder finns utskriven. Artikeln, som publicerades i en lokalwebbaserad tidning, läses av många Jönköpingsbor som tack vare namn och bild kan identifiera Hanna och hennes mamma. Efternamnet är dock inte publicerat, men identifieringen blir sannolikt inte svårare för det. I de publicistiska reglerna står det ”var varsam med bilder så att de inte vilseleder”. Hanna är en ung kvinna som har begått det sannolikt största misstaget i sitt liv, och tack vare namn- och bildpubliceringen kommer hon få sota för sitt brott för resten av sitt liv.
Hannas mamma Kerstin blev uppsagd från sitt arbete och var tvungen att ta lån för att kunna hyra en lägenhet åt dottern under tiden hon sitter av sitt straff i Brasilien. Här utlämnas mamma Kerstin lika mycket som dottern Hanna, då det enkelt går att komma underfund med vem Kerstin är i en stad som Jönköping.
Värna om de anhöriga
Hannas brott är inte av något större allmänintresse, utan mer ett brott som är intressant för allmänheten att läsa om. I Häger kan man läsa om "människor ska få ha privatlivets helgd för sig själva, om det inte finns ett uppenbart allmänintresse". Ett allmänintresse ska grunda sig i något samhälleligt informationsbehov”. Denna mediehändelse blev även uppmärksammad i andra medier, däribland på en förstasida i kvällspressen. Om vi nu koncentrerar oss på j-nytts publicering tycker jag att ansvarig utgivare Krister Leimola inte hanterade denna rapportering på ett pressetiskt sätt. Hanna och hennes mamma Kerstin har många vänner och anhöriga i Jönköping, som har fått lida för att man valde att publicera både namn och bild på Hanna.
Om jag hade varit ansvarig utgivare hade jag hanterat rapporteringen annorlunda, och varken tagit med namn eller bild på ”förövaren” eller hennes mamma.
Samtidigt förstår jag att man valde att göra som man gjorde på j-nytt, eftersom andra medier redan angett Hannas namn och publicerat bilder på henne. Därmed finns ingen anledning att inte göra detsamma, eftersom detta redan finns "ute" hos allmänheten. Till slut vill jag bara nämna att Hanna begått ett grovt brott som finns bevisat, därmed är j-nytts rapportering om händelsen korrekt, och numera publicerar man ofta namn på människor som begått brott av olika slag.
"Strauss-Kahn i förhör om ny sexskandal"
Den andra, pressetiskt svåra och spektakulära publiceringen jag har valt att analysera handlar om den förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, och mediernas spekuleringar om hans koppling till en prostitutionshärva. Strauss-Kahn misstänktes tidigare i år ha våldtagit hotellstäderskan Nafissatou Diallo i New York, men åtalet lades till slut ner. Mediadrevet och anklagelserna gjorde att Dominique Strauss-Kahn tvingades lämna sin post som IMF-chef. Numisstänks han av den franska polisen vara inblandad i prostitution. Artiklar finns att läsa både på SvD:s, SR:s och Expressens hemsida. Länkar här: SvD, Expressen, SR.

I denna typ av medierapportering finns ett givet nyhetsvärde, eftersom Strauss-Kahn är en elitperson och redan mycket omtalad i medierna, i och med de tidigare misstankarna om våldtäkt. Här är medierna ute på djupt vatten, när de dömer ut någon som det inte finns tillräckliga bevis ska ha gjort något brottsligt.
Strauss-Kahn nekar ju själv till anklagelserna, och säger i stället att ”han vill bli förhörd så snart som möjligt för att få slut på alla insinuationer”.
Här upptäckte jag precis en viktig sak; på Sveriges radios hemsida har man som rubrik: Strauss-Kahn inblandad i ny sexskandal. Läser man vidare i artikeln står det endast att han ”anklagas”. Många läsare scannar bara av rubrikerna när de läser nyheterna, vilket i det här fallet betyder att många får en inte helt korrekt bild av händelsen.
Händelsen har ett allmänintresse
Mediernas rapportering i det här fallet skapar en bild av Strauss-Kahn som redan skyldig till anklagelserna, trots att han inte ens blivit hörd av polisen ännu. Det kan visa sig att han är inblandad i prostitutionshärvan, men så länge man inte vet detta säkert bör man vara försiktig med att ”hänga ut” personen. Denna händelse har ett allmänintresse, då Strauss-Kahn är en känd fransk politiker som arbetade några år som direktör för Internationella valutafonden. Häger skriver att tidningarna skulle bli tråkiga och tunna om de inte kunde rapportera om makthavare som gör klandervärda saker, och därför är det tillåtet att publicera sådant om vi kan visa att uppgiften är sann, eller att tidningen har goda skäl att tro att den är sann och/eller det finns ett allmänintresse att förmedla den.
Som ansvarig utgivare hade jag nog valt att publicera nyheten, men varit mycket försiktig i rubriksättning samt ingress.
Jag har läst olika artiklar om anklagelserna mot Strauss-Kahn, och kommit fram till att SR borde ha använt sig av en annorlunda rubrik. Om man tänker efter en smula inser man vilken oerhörd makt medierna besitter, som kan göra att en person tvingas lämna sin yrkesroll- trots att det aldrig fanns några bevis att denne var skyldig. Enligt de pressetiska reglerna är det helt okej att publicera denna typ av nyhet, men det borde göras med sunt förnuft och grunda sig på konkreta faktauppgifter- inte insinuationer.
Källförteckning:
Häger, Björn (2009): Reporter – En grundbok i journalistik. Första upplagan. Nordstedts förlag
Spelregler för press, radio och TV: http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=PORTAL